Zacharias Topelius hyllningsdikt till Bengt Olof Lille vid dennes avgång från Helsingfors universitet.
Konsept af ZT. Den 18 Dec. 1871
För Lille
Än står det ej så illa till
Med skämtet, lyran och behagen,
Fast Lille mer ej rimma vill
För glada vänner i gelagen.
Han, som så hjertligt mången gång
Har Pegasus i sadeln sprungit,
Han är väl också värd en sång
Till tack för den han nyss har sjungit.
Om kyrkan honom ställt till vakt
Och till fanjunkare i striden,
Må till hans heder varda sagdt,
Att städs han var en man av friden,
Led Arianen mycket ve
Och Pio Nono var i villa,
Var det ej Lilles fel, att de
Studerat theologi så illa.
Om filologen säga kan,
Att Lille var det namn han burit,
Var Paulus ock en liten man
Och har dock rika lagrar skurit,
På steppen af par tusen år
Der kyrkans gamla murar gistna,
Har Lille sått i sina spår
De Sarons liljor, som ej vissna.
Och, vivat academia !
Bland fyra fakulteters gille
Finns ingen, som ej svarat ja,
När frågan är att hedra Lille.
De theologer sagt;må ske !
De vidtlag farne ställt kalaset,
De medici sagt; Recipe !
De filosofer sjungit placet
Men du,som styrt för rätt och sannt
Densamma kurs vi alla styra,
Haf tack, du gamle bundsförvandt,
För din katheder och din lyra !
Låt oss i många år dig se
Beständigt ung bland gubbar stille
Skål, pater academice !
Och länge levfe gamle Lille !